Allt regn som öser ner förhindrar oss. Vi nästan springer pga paniken som kylan och regnet ger oss. Men det är ju ändå så hösten är och hösten är ju ändå så jävla fin.

Kollade aldrig på glasögon och ångrar det lite. Vill få de så fort som möjligt. Nu tänker jag för mycket på att jag ser dåligt. Huvudvärken är på plats, som vanligt. Krampande ögon med. Tack kaffe. Tack kiwi. Tack Lost. Tack livet.